Historia om kyrkälvbron

Bron är 158 m lång och påstås vara den i Sverige längsta hängbron i trä för biltrafik. Kyrkälvsbron är en viktig del av kulturmiljön i Dala-Floda, i Gagnef kommun och i hela Dalarna.

Bron över Västerdalälven blev färdigbyggd 1922. Den ersatte då en flottbro som spolades bort i samband med vårfloden och översvämningen 1916.

År 1980 förstördes bron i en brand och med gemensamma ansträngningar i bygden återuppfördes den 1982.

Bron invigdes sedan under Carl XVI Gustafs Eriksgata i Dalarna i maj 1983. En minnesskylt med kungens och drottningens namnteckningar är uppsatt på brons norra torn.

Promemoria skriven av Jan-Olof Montelius, F.d. chef för Vägverkets museum/Sveriges vägmuseum och ledamot av styrelserna för Dalarnas Hembygdsförbund, respektive Dalarnas museum.

Kort historik

Bron över Västerdalälven vid Dala-Floda kyrkby stod färdig 1922. Karl-Erik Forsslund skriver om brons tillkomst i ”Med Dalälven från källorna till havet... Floda” 1928:
På en miserabel flottbro, som bildar en öfvergång mellan kyrkan och prästgården m.fl. gårdar, sqwalpade vi både fram och tillbaka, skrev von Unge 1833. Gamla flottbron, omtalad av Linné hundra år tidigare, rustades upp och var mot slutet av sin tillvaro ej så miserabel - den band vackert ihop stränderna och var liksom en gammal god vän och kamrat till kyrkan. Men den slets loss av vårfloden 1916 - röcks med och gick sin väg och kom aldrig tillbaka. Man beslöt sig i stället för en hängbro av prof. Forsells [sic] konstruktion (samma typ som vi förut sett i Lima och Järna). En kommitté tillsattes 1921, bron började byggas i febr. 1922 och var färdig till midsommar samma år. Där gjordes frivilliga dagsverken, där skänktes virke och pängar (av socknens kommunalkassa och jordbrukskassa, Dalälvarnas flottningsförening och enskilda). Hela kostnaden steg till något över 47,000 kr. (man fick t. o. m. en behållning av 885 kr.); bygget blev ”ett storartat bevis på vad offervilja och enighet kan skapa”. Bron är 158 m. lång - längst i Sverige -, 7 m. hög över lägsta och omkring 2 m. över högsta vattenstånd. Långt ifrån så trevlig som gamla flottbron, är den dock vida bättre än en järn- eller betongbro; rödmålad, visserligen med fula plåttak på torn och stolpar, men annars rätt tilltalade. (1)

Den 9 september 1980 förstördes bron genom brand. Ena lintornet brann ner till grunden och bron vreds sönder när den föll ner i älven. Bron återuppfördes, enligt uppgift enligt originalritningarna. Under Carl XVI Gustafs Eriksgata i Dalarna i maj 1983 återinvigdes bron.

Källor till brons historia

Huruvida bron efter dess tillkomst intogs i väghållningsdistriktets allmänna underhåll av socknens vägar, har jag ej hittat någon uppgift om, men några spår i Gagnefs tingslags väghållningsdistrikts handlingar (1871-1940) borde finnas. Gagnefs tingslags väghållningsdistrikt - NAD (riksarkivet.se)

Speciellt volym F:1 Handlingar angående broar och färjor, 1903-1936, kanske kan innehåll något av värde.

Åren 1937-1943 tillhörde socknen Tuna vägdistrikt (1841-1945) Tuna vägdistrikt - NAD (riksarkivet.se)

Serie FII, Vägbyggnadshandlingar: volym 15 W 590, har en rubrik: Förslag till broförbindelser över Västerdalälven, 1918-1939, som kan kanske innehålla något om hängbron.

Även Vägingenjörens i Kopparbergs län arkiv (1865-1946) bör kontrolleras Vägingenjören i Kopparbergs län - NAD (riksarkivet.se)

Särskilt serie F, korrespondens och ämnesordnade handlingar kan kanske innehålla något om hängbron.

Vägväsendet förstatligades 1944, för Dalarnas del inrättades Vägförvaltningen i Kopparbergs län, VFW. Kanske det kan finnas något där av intresse, speciellt ser DVI Broliggare Vägförvaltningen i Kopparbergs län (1944 - 1978) - NAD (riksarkivet.se)

Serien FXII Broar, Broarkiv är i sin helhet överförd till Vägförvaltningen i Kopparbergs län (1979 - 1991) - NAD (riksarkivet.se)

Se särskilt serie D5A, Broliggare enskilda vägar.

I Floda kyrkoarkiv, serie R, kartor och ritningar, finns ett antal olika broritningar från 1922. Floda kyrkoarkiv, Dalarnas län - NAD (riksarkivet.se)

Samtliga dessa arkiv förvaras i Landsarkivet i Uppsala.

Även om bron eventuellt aldrig intogs till allmänt underhåll, och alltså efter 1944 ej blev en statlig bro, så borde handlingar om denna bro finnas i Vägverkets gamla broarkiv, eftersom Kungl. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen/Vägverket, hade besiktning över alla broar.

Detta bekräftas av att bron finns upptagen i Trafikverkets digitala register över broar (BaTMan, Bridge and Tunnel Management system) där det om bron idag står:

40-517-1 (30664) är en konstruktion av funktionstypen Vägbro. Konstruktionen byggdes år 1983, ägs av Enskild vägsamfällighet och förvaltas av TRV EV Distrikt Mitt Väg.

Brons ursprungliga konstbyggnadsnummer torde därför vara W517. Förhoppningsvis borde därför handlingar om denna bro finnas i gamla Vägverkets Broarkiv, med signum W517. Om sådana handlingar finns, så bör de innehålla relevant korrespondens, kontrakt, ritningar, sammanställningsritning, besiktningshandlingar m.m. Broarkivet förvaras idag i Trafikverkets centralarkiv i Mölndal arkivcenter@trafikverket.se

Hängbron ur teknikhistorisk synvinkel

Hängbron, ursprungligen byggd 1922, återuppbyggdes efter den förödande branden 1980. En del påstår då att bron är nybyggd (se bl.a. beskrivningen i BaTMan). Jag har vad gäller flottbron vid Österfors (2), som också är ”nybyggd”, hävdat att det viktigaste vad gäller träbroars ålder är huruvida konstruktionen är ålderdomlig/original, inte om trävirket är i ”original”. Materialet i träbroar har i alla tider kontinuerligt bytts ut och ersatts med nytt trävirke på grund av normalt slitage (exempelvis är vatten och trä ingen hållbar kombination) och olyckor av olika slag

(exempelvis eldsvådor, överbelastningar m.m.). Om den återuppbyggda

hängbron är lika med den ursprungliga konstruktionen, så är den ”gammal” – inte nybyggd.

Noterbart är att det, enligt Forsslund, var Carl Forssell (1881-1973), prof. i byggnadsstatik

vid KTH 1913-1947, övlöjtn VVK och delägare i AB Betongkonstruktionsbyrån som

upprättade ritningarna.

Forssell var en framstående fackman på betongbyggnadsteknikens område.

Både som teoretiker och praktiker uppnådde han betydelsefulla resultat, särskilt inom

brobyggnadstekniken, till vars utveckling han bidrog med flera nykonstruktioner, som delvis patentskyddats. Bland dessa kan nämnas en förbättrad typ av hängbroar, 1917(3). Han konstruerade även hängbron över Västerdalälven (W845) vid Lima kyrka (ersatt av ny bro 1954)(4).

Hängbron i kulturlandskapet

Byggnadsantikvarierna Sven-Olof Ahlberg och Bengt Spade har på uppdrag av Vägverket/Trafikverket genomfört en rad broinventeringar, med klassificering av broarnas bevarandevärden. Man har då, för att bedöma brons teknik- och kulturhistoriska värden arbetat efter en mall där brons olika värden bedöms enligt en fastställd poängskala, i form av en detaljerad lista med tolv kriterier. Angelägenhetsgraden av att bevara en bro kan då enkelt avläsas i kriteriernas sammanlagda poängsumma. Ju högre summan är, desto större kan brons bevarandevärde anses vara.

Hängbron i Dala-Floda skulle, enligt min bedömning, ge höga poäng i de flesta av de olika kriterierna. Framförallt kriterierna ”Trafikants möjlighet att se bron”, ”Exponerbarhet”, Tillgänglighet” och ”Upplevelsevärde” borde ge bron de högsta poängen.

Att notera är också den avslutande värderingen av kyrkbyn och Holsåker som Dalarnas museum gjorde i sin rapport om kulturmiljöer i Gagnefs kommun:
”Kyrkbyn och Holsåker är två sammanväxta byar med gammal och tät bebyggelse längs den gamla bygatan. Ett område med stort kulturhistoriskt och miljömässigt värde. Ett bevarande är angeläget.”

Alltsedan 1922 har hängbron utgjort en viktig del av kulturmiljön kring Floda kyrka. Bron har höga teknikhistoriska och kulturella värden och ett bevarande syns därför synnerligen angeläget.

Falun 2020-11-23

Jan-Olof Montelius

Referenser

(1) Forsslund Floda II:IX, 1928, s. 90 f.

(2)Montelius 2013, 2014 (med utförlig notapparat)

(3) Svenska män och kvinnor, band 2, 1944, s. 571.
(4) Forsslund, Med Dalälven II:II Lima, 1924, s. 64 f.

Ahlberg, Sven-Olof: Regional bevarandeplan. Kulturhistoriskt värdefulla broar, Vägverket Region Mitt. Trafikverket publ. nr 2010:029
Forsslund, Karl Erik: Med Dalälven från källorna till havet, del II, bok IX Floda, 1928

Forsslund, Karl Erik: Med Dalälven från källorna till havet, del II, bok II Lima, 1924

Kulturmiljöer i Gagnefs kommun. Dalarnas museums serie av rapporter: 17. U. å [omkr. 1981]

Montelius, Jan-Olof: Flottbron vid Österfors. Gammal eller ny? Dalarna 2013. Dalarnas hembygdsbok
Montelius, Jan-Olof: Flottbron vid Österfors – Gammal eller ny? Årbok for Norsk vegmuseum 2014
Svenska män och kvinnor, band 2, Carl Forssell av S.R [Sixten Rönnow]. 1944

”Kyrkbyn och Holsåker är två sammanväxta byar med gammal och tät bebyggelse längs den gamla bygatan. Ett område med stort kulturhistoriskt och miljömässigt värde. Ett bevarande är angeläget.”

Floda kyrkbro